Stina gör framsteg. Hon springer gärna efter oss när vi går upp för altantrappen. Till att börja med så satt hon nedanför trappen och gnällde och ville bli buren. Plötsligt så glömde hon sig och hoppade upp för ett trappsteg, hon blev nog lika snopen som vi blev.
Som tur är så är inte trappstegen så höga.
Men nerför trappan det får vänta, det är för läskigt
En eftermiddagslur i Husses famn är det bästa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar